delicateavenue

Klockan är 03.33 och jag är vaken. Jag är trött men känner ändå inte för att sova. Jag kan inte sova. Mina tankar om dig kommer hålla mig vaken och därför är det bättre att jag stannar kvar här framför min skärm och mitt tangentbord. Jag har lite ont i rumpan eftersom jag har suttit här ganska länge, men trots det vill jag inte gå och lägga mig.

Jag vill inte lägga mig i hopp om att få sova och sedan ändå bara ligga och vara orolig över hur allt egentligen kommer sluta. Jag har älskat dig från första början och har sen långt tillbaka drömt om en ring. En ring som för andra visar att jag är med någon, att jag är förlovad. En ring som för mig betyder allt, som visar ditt allvar med mig.

Vi bråkar och du säger att jag måste ta dig som du är, att du inte kommer ändras. Jag säger att jag kommer göra mitt bästa vilket även kommer sänka mig själv, men att det är värt det. Allt som handlar om att du och jag blir förevigt är värt allt jag kan ge. Jag önskar bara att du kunde ge något du också.

Det är alltid lika roligt att höra hur nyförälskade alla ens kompisar är och hur det pirrar i deras magar så fort deras mobiler ringer. Verkligen jättekul för mig att höra det som inte gör något annat för tillfället än skriker och gapar på han som en gång i tiden var min nyförälskelse. Han som fick mig att le och känna min speciell varje dag. Han som skickade söta sms på måfå nångång i timmen eftersom att han älskade mig så och inte kunde tänka på något annat än mig. Han som gjorde att jag låg sömnlös om nätterna eftersom att jag var för lycklig och sprallig för att kunna somna.

Vart fan tog han vägen, någon som sett honom?