När frustrationen äter opp en inifrån
Vad gör man när man känner att frustrationen håller på att äta opp en inifrån? När man har så mycket man vill göra men tvingar sig fast i det trygga? Jag undrar..
Ibland funderar jag på om jag fungerat bäst ensam, om jag kanske skulle ta och "bryta mig loss". Men samtidigt känner jag att jag borde kunna vara precis den jag vill vara oavsett om jag står ensam eller tillsammans med någon, det är bara ett val man måste göra. Problemet är bara att jag brinner för så mycket, vill göra så mycket. Påverka, förändra, göra något till det bättre. Men något stoppar mig. Någon stoppar mig.
Jag tror inte att jag kan leva med någon som inte delar min passion med mig, som inte bryr sig ett dugg om någonting. Som har som motto att "det löser sig", för det gör det aldrig av sig själv, löser sig. Det blir vad man gör det till och det är något alla måste förstå. Jag personligen kan inte vara med någon som inte förstår det, så tror jag tyvärr att det är.
Ibland funderar jag på om jag fungerat bäst ensam, om jag kanske skulle ta och "bryta mig loss". Men samtidigt känner jag att jag borde kunna vara precis den jag vill vara oavsett om jag står ensam eller tillsammans med någon, det är bara ett val man måste göra. Problemet är bara att jag brinner för så mycket, vill göra så mycket. Påverka, förändra, göra något till det bättre. Men något stoppar mig. Någon stoppar mig.
Jag tror inte att jag kan leva med någon som inte delar min passion med mig, som inte bryr sig ett dugg om någonting. Som har som motto att "det löser sig", för det gör det aldrig av sig själv, löser sig. Det blir vad man gör det till och det är något alla måste förstå. Jag personligen kan inte vara med någon som inte förstår det, så tror jag tyvärr att det är.
Kommentarer
Trackback
