Tankar om dig

Du var det finaste jag hade och det är jag väl medveten om. Lika medveten som jag är om att jag även var det för dig. Kärleken var som den skulle och jag tror fortfarande att vi älskar varandra, det var allt det där runt omkring som inte riktigt stämde. Jag trodde att du bara var inne i en svacka som jag med lite tålamod skulle kunna få dig ur, men den försvann aldrig. Den såkallade svackan. Den bestod.

Jag berättade om mina drömmar, försökte få dig att nappa på något, men utan resultat. Allt var i princip skit för dig och tillslut slutade du till och med att kämpa för oss. För vår kärlek. Det gjorde jag med.

Ibland saknar jag dig för att du är världens finaste och fick mig att må bra, en gång i tiden. Att få en kram av dig skulle betyda allt. Det händer att jag drömmer om dig och efteråt är jag alltid lika glad. Jag har fått vara i din närhet ännu en gång. Du har hållt om mig, kysst mig och kanske till och med sexat mig. Det var längesen. Underbart, men längesen.

Jag kände mig alltid så otroligt trygg med dig och om jag hade träffat dig idag så vet jag att jag hade saknat känslan av trygghet ännu mer efter att du gått igen. Jag har alltid älskat den och därför också hållt fast vid den väldigt hårt. Om några veckor när jag satt mig själv på prövning ordentligt så tror och hoppas jag att allt det där har försvunnit.

Kanske har jag skaffat mig självförtroende där det saknas och återigen börjat tro att det finns någon för mig. Någon annan. Det ultimata hade varit att träffa någon som var precis som du samtidigt som han var din raka motsats. Det hade jag velat ha. Det hade jag förtjänat.

RSS 2.0