Nyfikenheten övervinner allt

Det kommer i vågor. Jag vet att han bara är det han är och inget mer. Han dyker upp vissa kvällar, vi sexar och sedan myser vi med film. Vi myser inte med film och sexar, vi sexar och myser med film. Skrattar tillsammans gör vi också och hittar man inte världens finaste leende i hans ansikte så vet jag inte var man gör det. Underbara läppar, underbara käkben, underbart leende.

På ett sätt vet jag inte hur jag kunde vara så dum att återta kontakten med honom igen. Den första är det alltid något speciellt med. Första kärleken, första gången. Han får mig fortfarande knäsvag och sexet blir bättre och bättre för varje gång, antagligen för att jag vågar slappna av mer och han vågar ta för sig mer också. Det är det bästa. Han tar verkligen för sig.

Med ett ryck har han mig precis där han vill och det finns inget jag kan göra åt saken. Jag kan inte beskriva i ord hur det får mig att känna mer än att jag älskar det. Hans armar är det sexigaste jag både sett och känt på under hela mitt liv känns det som och jag är bara inte färdig med dem än. Jag är bara inte det. Inte på långa vägar, hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0