delicateavenue

Det var jag som tog upp det. Självsäker som vanligt, men samtidigt osäker. Fan vad jag har älskat dig. Hur kunde det bli som det blivit? Hur kunde du och jag ta det beslutet? Fan.

Jag trodde att jag var den som skulle klara mig bäst och jag tänkte därför finnas där som ett stöd för dig, det gjorde jag också. I början.

Jag kommer ihåg första gången vi sågs. Du var så lång, inte alls som jag hade föreställt mig. Vi kollade på film på ovanvåningen. Vi kysstes och vi gjorde det i flera timmar. Jag frågade om jag fick smaka på dina läppar, något du skrattat mycket åt sedan dess.

Vi gjorde slut i augusiti 2009 efter fyra års starkt förhållande. Jag har varit singel i 1½ år. Du är gift, tror jag. Jävligt dumt beslut från din sida. "De har hittat en tjej åt mig", skrev du när du var bortrest. Jag trodde du drev, men icke. Jag försökte få dig att inse, men det gick inte fram. Du var ostabil, jag vet.

Jag har drömt att hon är gravid. Det är säkert så. Då finns det inte längre något hopp för mig, för det ska jag erkänna. Även om jag väldigt vet väl att det aldrig kommer kunna bli vi igen, så finns det ett litet, litet hopp.

Vi gjorde vårt livs misstag, jag är fan nästan säker på det.